Vi har fått läsa (VBL 1.4.2009), hur svårt det är i dagis-vården att bemöta ett barn som är tvåspråkigt. Detta beror naturligtvis på det, att vi inte vill erbjuda tvåspråkig dagis-service. Rötterna till det, att människor måste alltid välja mellan två språk, finska ELLER svenska, är i befolkningsregistreringslagen.
Man kan inte registrera sig som tvåspråkig i Finland, vilket är bekymmersamt eftersom vi har hela tiden mer människor som lever hemma en tvåspråkig vardag. Man byter smidigt språket hemma – varför kan man inte göra det i dagisen eller även i skolan? Att man istället FÖRBJUDER att använda det andra modersmålet, ger från tjänstemannasidan en negativ stigma på det språket. Det finns stora brister även i attityder, om några föräldrar på ett tvåspråkigt område tycker, att även ”att behöva höra det andra språket (finska)” är fel i en svensk dagis. Vi känner speciellt här i Vasanejden en mängd människor, som egentligen inte kan säga entydigt, om deras modersmål är finska eller svenska.
Vi kommer till språkfrågans kärnfrågor just med vardagliga exempel. Vi kan inte samtidigt berömma tvåspråkighetens nyttor och kritisera eller även förbjuda ett smidigt användande av båda språken i vardagen.
Då språklagen var framme i riksdagen gjorde jag ett förändringsförslag, att också registreringen som tvåspråkig skulle blivit möjligt. Det är dags att plocka den här frågan fram på nytt.
1 kommentti:
Marjattas förslag om att tvåspråkighet ska beaktas vid språkregistrering är verkligen bra. Alltså jag håller med henne: om man registrerar språktillhörighet ska man beakta det faktum att en del av oss är inte vare sig finsk- eller svensktalande utan både och. Så är fallet med mina fyra barn: vi bor i Sverige, pratar alltid finska hemma och svenska utanför hemmet.
Jag tror också att den mindre språkgruppen, i Finalnds fall den svensktalande, gör klokt om den ställer sig bakom Marjattas förslag och ihop med henne dammar av det. Det var synd att riksdagen inte lyssnade på denna kloka kvinna i den här frågan.
Jag tänker mig att det är viktigt för svensktalande att bland den finsktalande majoriteten vinna förespråkare för sin sak, som ytterst handlar om svenska språkets överlevnad i Finland.
Att man genom att ställa sig bakom förslaget även minskar motsättningar och spänningar mellan vårt lands två största språkgrupper är ett stort plus. För precis som Christer Laurén, en av våra främsta språkforskare, har påpekat är svenskan och finskan i ett större, europeiskt sammanhang minoritetsspråk båda två. Det är därför rakt av väldigt dumt om (några av) deras talare fortsätter att tycka illa om varandras språk. Ruotsi on ihan hyvä kieli, me tarvitaan sitä. Och samma på svenska om finskan.
K. V.
en finne i Sverige
Lähetä kommentti